Vilka är Rebaroque?

Rebaroque är en modern och nytänkande ensemble som med stor framgång tänjer på de musikaliska gränserna. Repertoaren omfattar såväl orkesterverk och kammarmusik som oratorier och opera.

Press:

Variations
“Ingen klassisk musik är så aristokratiskt konstfull och samtidigt så vidöppen mot det fokliga och populära som den som gjordes under barocken. På sin nya platta “Variations” visar REBaroque under violinisten Maria Lindals ledning hur nära det gehörsmässigt musikantiska och det skriftligt komponerade står varandra i denna musiktradition. Ja, så tätt att man faktiskt inte vet om man hör en musik som är på väg in eller ut ur det noterade. Här spelas menuetter, polskor, gaillarder, tambouriner och gavotter som vore det på en arena fullkomligt tömd på genregränser, fördomar och hierarkier. Hör bara cembalisten Andreas Edlunds fantastiska kletzmer-arr av J S Bachs “Musikalisches Opfer” – inspirerat av en tragisk novell av den argentinske författaren Julio Cortázar. En dansant och sensuell musik med en fagottstämma av Mats Klingfors som kan döda på fläcken. Det är kanske priset för att älska barocken?”
Martin Nyström, DN

Dancing Bach
“Kanske är det tack vare att musiken framstår så levande när denna ensemble spelar. Nya perspektiv öppnar sig med de lyhörda och avspända spelet. Sällan har jag hört en så dansant och lekfull Bach. …Violinerna i ensemblen framstod ibland som “spelemän” med sitt improvisatoriska och utsmyckade spel. Det kändes befriande att höra musiken tas ned på jorden på detta sätt. Opretentiöst, men samtidigt virtuost.”
Lars H. Jonsson. Östgöta Correspondenten

“På Dancing Bach som kom häromåret försökte Maria Lindal och Stockholms Barockorkester ympa in en smula folktemperament i Bachs musik utan att gå lika långt som Lisa Rydberg och Gunnar Idenstam i deras Bach på svenska. Nu, en Roman-skiva och ettt namnbyte senare, har ensemblen tagit sitt folkbarockprojekt hela vägen in i mål. På Variations parar Rebaroque en gagliarda av Biber med en folklig polonesse, låter ett välkänt Bach-tema vandra genom en klezmerklassiker och sätter gungande sprätt på Boccherinis sönderälskade menuett. Temperamentet och det förväntade svänget finns här, men framför allt låter mötet mellan “finbarock” och folkmusik som det mest självklara i världen.”
Sara Norling, Tidig Musik

“Här framträder barocken med ett nytt ansikte – fräsch, folklig, lustfylld och mättad med exotiska inslag. Maria Lindal och hennes ensemble visar att denhär epoken är en oändlig källa till inspiration, där Boccherinis Menuet får en oavvislig dalaklang och Bachs Musikalisches Opfer slår över i euforisk klezmerdans. Andreas Edlund är signaturen bland flera av de udda arrangemangen, i vilka valet av gitarr eller flöjt istället för den givna stråkinsatsen bidrar till den exotiska klangfärgen. Den som trott att René Jacobs rått sensuella barocktolkningar är det ultimata sättet att återuppfinna den mest älskade av musikaliska epoker, måste efter mötet med Rebaroques Variations revidera sin uppfattning”
Sofia Nyblom, SVD

“Jag föreslår en dans på logen till Bach i folkton – så frisk och frejdig klingar han i Barockensemblens vanvördigt folkliga tolkningar. Maria Lindal och hennes splemän låter stråken drivas av lusten i en barock jamsession. Befriande, bullrige Bach!”
Sofia Nyblom, Svenska Dagbladet

“Mer Bach hittar vi i Stockholms Barockorkesters CD “Dancing Bach”. På ett personligt, men mycket sympatiskt och konstnärligt trovärdigt sätt har man jammat loss på G-dursonaten och orkestersviterna nummer 1 och 2 i sin helhet, och dessutom dansanta satser ur många andra verk. Det är en ren fröjd att lyssna till denna spelglädje och musikantiska lust förenad med ett kunnande på världsnivå. 5 stjärnor!”
SJ, HiFi och Musik

“Det är frestande att jämföra med aktuella italienska instuderingar av Bach när man hör denna cd, ty 10-mannaensemblen från Stockholms Barockorkester framträder med sådan spelglädje, framhävd rytmik och kontrastrikedom att man undrar var de fått all denna djärvhet ifrån. Från Bach själv, gissningsvis – rättare sagt har ensemblen under erfarna Maria Lindals ledning nog låtit sig inspireras av själva pulsen i Bachs musik. Det är en tolkning som jämförd med många andra är ”ut-och-in-vänd”; en sprallig och dansant Bach – långt från den protestantiskt sammanbitne – gör här entré.”
Nerikes allehanda

“I sommargrönskan kan det vara passande med lättare klassisk spis som stimulerar naturkänslan och vedekvicker med behagfulla dansrytmer. En ny cd med Stockholms Barockorkester bidrar med bådadera, i form av en samling rytmiskt vitala instuderingar av sviter och partitor från fader Bachs penna.
Dancing Bach är det passande namnet på cd:n, ty det handlar sannerligen inte om några musealt pietetsfulla tolkningar, utan om ett ganska vildvuxet och otuktat spel i välkända stycken tom till exempel Badinerie ur svit nr 2 i h-moll, här med ett kollektivt pådrivande och lätt maniskt ensemblespel, eller en Polonaise från samma svit, med en tung och rustik danskänsla. Liksom den lekfullt krumbuktande duetten i Invention nr 8.
Stockholms Barockorkester uppgår till ett tiotal musiker på skivan under violinisten Maria Lindals ledning, men bjuder också på mer introspektiva stråkpariter, som till exempel en mästerligt framförd partita i D-moll, som en naturens egen dans, levande och doftrik i sommargrönskan. Med flerkanals SACD-ljud förhöjs närvarokänslan ytterligare några snäpp (skivan går även att spela som vanlig cd).”

Ulf Gustavsson, Uppsala Nya Tidning

En svävande Cassandra
“Stockholms barockensemble och Lena Susanne Norin får tillsammans med dansare en kantat från 1700-talet att bli ett sagolikt drama med hjälp av bara två paraplyer.

Musealt? Inte det minsta, denna kväll. Mycket tack vare vokalisten Lena Susanne Norin. Denna strålande sköna alt lyckas gestalta dramat med känslodjup, finess, humor och inte minst en förunderlig variation under en timme på scenen. Lena Susanne Norin är lika imponerande som sagolik. Hon får Cassandra att sväva.

Och samspelet med Stockholms barockensemble är intimt och tajt. Som bonus bjuds vi på en 1700-talsinspirerad koreografi, av Håkan Meyer, som själv dansar tillsammans med Lina Räftegård. Med två paraplyer (!) som enda rekvisita skissar de dåtidstypiskt pimpinetta turer runt varandra och förvandlar underspelet till en sällsam dygd. Minsann en syn att skåda. Och än mer: att höra.”
Örjan Abrahamsson, Dagens Nyheter

Varierad barockfest med stilistisk finess
“På lördagen erbjöds ett sällsynt varierat barockprogram i S:t Jakobs kyrka, med spännvidd från fransk barock till Bach. Delar ur Vivaldis Nisi Dominus inledde konserten med Sveriges enda etablerade countertenor, Mikael Bellini, som solist. Bellinis stämma är närmast en sopranröst som i sin sköra, vibratofria timbre påminner om traversflöjten. Vivaldis “blue notes”, märkligt välbekanta för oss i Nordens kalla Venedig, grep särskilt i Largo-satsens sorgsna, böljande skugglek och meditation över Kristi lidande. Det kan vara läge att påminna sig att Venedig, som i en mytisk forntid genererade så många virtuoser och tonsättare i dag inte uppbär en enda ensemble värd namnet, eftersom det italienska kulturstödet sjunkit till existensminimum. Barock-Stockholm å andra sidan, är i högsta grad levande och tycks vinna mark för varje år tack vare stor efterfrågan och energiska musiker.

Stockholm gästades förra året av ett antal italienska barockorkestrar, och visst kan temperamentsskillnaderna märkas: om en ensemble som Il Giardino Armonico genom närmast symbiotisk kontakt lyckas skapa ett fenomenalt samspel ner i minsta sextondel, så vinner en framstående svensk ensemble som Stockholms Barockensemble i klarhet och stilistisk finess. Det gäller inte minst i en raritet som fransmannen Naudots rustikt svängiga Flöjtkonsert, där Mats Klingfors vävde intrikata girlanger kring första violinernas retsamt imiterande lek.

Utropstecken också för Bachs dansanta solopartita i d-moll, sympatiskt presenterad och spelad av Maria Lindal. Sånginslagen kretsade kring kärlek,död och uppståndelse med både profana och sakrala förtecken. Från operascenen drabbade Händels Pena tiranna starkast: slagen, piskrappen i continuostämman som stryker under den försmådde älskarens plåga, och den dova fagottens klagan som gav kraft åt den tåresmyckade rösten. En frisk avslutning till sist i Jesu meine Freude, där hjärtat klappade med ett slag i takten i glädje över kärleken som överskuggar allt mänskligt lidande.”
Svenska Dagbladet

Johannespassionen blir till ett mirakel
En omutlig vårvinter som denna tycks Passionstiden mer efterlängtad än någonsin – som kunde “the greatest story ever told” vittna om vårens framtida återuppståndelse, allt liv som ligger i knopp. Anders Eby och Stockholms Barockorkester ger oss också just detta: en glödande varm Johannespassion som kunde smälta guldet i Adolf Fredriks kyrka, konturerad, nästan andlös i stressen mot Golgata och den ödesbestämda korsfästelsen: brottet som också utmålas som mänsklighetens frälsning. —

Konsertmästaren Maria Lindal och hennes musiker tar fram det italienska danssvänget i flera av ariorna, och klaffarna på Mats Klingfors barockfagott klickar som piskan vid gisslandet i Leif Soléns regnbågsaria, “Erwäge”. Ljuvligt då att få vila i koralerna. Och hjärtat stannar under Kristus lutackompanjerade arioso, där varje droppe blod från törnekronan förvandlas till en skimrande ädelsten. Det är stor poesi, och faktiskt ett stycke mirakel.”
Svenska Dagbladet

“Hurvida det är barockmusik i folkton eller folkton i Barockdräkt övergår mitt förstånd. Det är driv och rytm och undgår helt den förstenade aktning med vilken tidig barock ofta framförs. Här är det liv och stamp och musik som har roligt, liksom de musiker som framför den. …Parspelet mellan Mikael Marins viola och Lars Warnstads violin är lysande.”
Hälsingekuriren

“Här framträder barocken med ett nytt ansikte – fräsch, folklig, lustfylld och mättad med exotiska inslag. Maria Lindal och hennes ensemble visar att denhär epoken är en oändlig källa till inspiration, där Boccherinis Menuet får en oavvislig dalaklang och Bachs Musikalisches Opfer slår över i euforisk klezmerdans. Andreas Edlund är signaturen bland flera av de udda arrangemangen, i vilka valet av gitarr eller flöjt istället för den givna stråkinsatsen bidrar till den exotiska klangfärgen. Den som trott att René Jacobs rått sensuella barocktolkningar är det ultimata sättet att återuppfinna den mest älskade av musikaliska epoker, måste efter mötet med Rebaroques Variations revidera sin uppfattning”
Sofia Nyblom, SVD

Roman – den svenske virtuosen
“Ensemblen REBaroque, som 10-årsjubilerar, passar med denna cd på att uppmärksamma 250-årsminnet av den svenske tonsättaren Roman.
Här presenteras ett tvärsnitt ur hans rika instrumentalproduktion med kammarmusik, sinfonior och konserter för flöjt respektive violin på programmet.
Stilistiskt är musiken förankrad i barocken men gläntar då och då på dörren till ljusare förklassicism. Det blir en spännande färd genom den svenska frihetstidens musikaliska uttrycksformer.
Musicerandet är på högsta nivå och REBaroque klingar här, väl understödd av en attraktiv ljudbild, minst lika bra som flera namnkunnigare internationella ensembler.”

Staffan Storm, Sydsvenskan

“…bra dynamik och fylligt ljud”
(Svenska Dagbladet)

“Det är en sann glädje att lyssna till dessa underbara verk i så lysande tolkningar, så friskt, så utåtriktat, så skickligt”
(Hifi & Musik)

“Här musiceras med en stimulerande vitalitet. Dessutom är ljudet mycket fint”
(Östgöta Correspondenten)

“Ensemblen fångar såväl barockstilens livfulla element som de galanta inslagen med charm och finess…”
(Skånska Dagbladet)

“Rebaroque har en rustik, rytmiskt pådrivande kvalitet i spelet som känns fräsch…”
(Upsala Nya Tidning)

“…energin fullständigt bubblar ur RE Baroque…”
“Inte en sekund blir det segt”

(Sundsvalls Tidning)

“…sprudlande framföranden…”
(Dala-Demokraten)

“Ett ypperligt urval av Romans bästa verk, känt och okänt, orkester- och kammarmusik i en skön blandning. Roman får vi inte nog av.”
(Landskrona-Posten)

“Ett representativt urval instrumentala stycken framförda med mycket temperament ger en stimulerande skiva”
(Kyrka & Folk)

Dancing Bach
“Kanske är det tack vare att musiken framstår så levande när denna ensemble spelar. Nya perspektiv öppnar sig med de lyhörda och avspända spelet. Sällan har jag hört en så dansant och lekfull Bach. …Violinerna i ensemblen framstod ibland som “spelemän” med sitt improvisatoriska och utsmyckade spel. Det kändes befriande att höra musiken tas ned på jorden på detta sätt. Opretentiöst, men samtidigt virtuost.”
Lars H. Jonsson. Östgöta Correspondenten

“Jag föreslår en dans på logen till Bach i folkton – så frisk och frejdig klingar han i Barockensemblens vanvördigt folkliga tolkningar. Maria Lindal och hennes splemän låter stråken drivas av lusten i en barock jamsession. Befriande, bullrige Bach!”
Sofia Nyblom, Svenska Dagbladet

“Mer Bach hittar vi i Stockholms Barockorkesters CD “Dancing Bach”. På ett personligt, men mycket sympatiskt och konstnärligt trovärdigt sätt har man jammat loss på G-dursonaten och orkestersviterna nummer 1 och 2 i sin helhet, och dessutom dansanta satser ur många andra verk. Det är en ren fröjd att lyssna till denna spelglädje och musikantiska lust förenad med ett kunnande på världsnivå. 5 stjärnor!”
SJ, HiFi och Musik

“Det är frestande att jämföra med aktuella italienska instuderingar av Bach när man hör denna cd, ty 10-mannaensemblen från Stockholms Barockorkester framträder med sådan spelglädje, framhävd rytmik och kontrastrikedom att man undrar var de fått all denna djärvhet ifrån. Från Bach själv, gissningsvis – rättare sagt har ensemblen under erfarna Maria Lindals ledning nog låtit sig inspireras av själva pulsen i Bachs musik. Det är en tolkning som jämförd med många andra är ”ut-och-in-vänd”; en sprallig och dansant Bach – långt från den protestantiskt sammanbitne – gör här entré.”
Nerikes allehanda

“I sommargrönskan kan det vara passande med lättare klassisk spis som stimulerar naturkänslan och vedekvicker med behagfulla dansrytmer. En ny cd med Stockholms Barockorkester bidrar med bådadera, i form av en samling rytmiskt vitala instuderingar av sviter och partitor från fader Bachs penna.
Dancing Bach är det passande namnet på cd:n, ty det handlar sannerligen inte om några musealt pietetsfulla tolkningar, utan om ett ganska vildvuxet och otuktat spel i välkända stycken tom till exempel Badinerie ur svit nr 2 i h-moll, här med ett kollektivt pådrivande och lätt maniskt ensemblespel, eller en Polonaise från samma svit, med en tung och rustik danskänsla. Liksom den lekfullt krumbuktande duetten i Invention nr 8.
Stockholms Barockorkester uppgår till ett tiotal musiker på skivan under violinisten Maria Lindals ledning, men bjuder också på mer introspektiva stråkpariter, som till exempel en mästerligt framförd partita i D-moll, som en naturens egen dans, levande och doftrik i sommargrönskan. Med flerkanals SACD-ljud förhöjs närvarokänslan ytterligare några snäpp (skivan går även att spela som vanlig cd).”

Ulf Gustavsson, Uppsala Nya Tidning

Modern barock
“Under samlingstiteln Siarna på Moderna Dansteatern döljer sig en liten ädelsten. Det slags scenkonst som alltför sällan framförs i detta land. Det är Stockholms Barckensemble som till sammamn med koreorafen Håkan Mayer låter musik sång och dans samsa i två vackra stycken. Uruppförandet av Catharina Backmans Nostradamus, ett suggestive styck med solosång av Lena Susanne Norin, följs av J.C. F. Bach solokantat Cassandra, som använder sig av material från Troja-legenden.
Två dansare, Mayer själv tillsammans med Lina Räftegård, utrustade md paraplyer dansar dueller, kraftmätningar och kärleksmöten medan Lena Susanne Norins vackra och varma stämma ackompanjerar. Suggestivt och vackert som bara barockmusik kan vara; inte ens det inledande strömavbrottet som halvvägs in i Bach-kantaten likt en Apollons nyck åter slås på, bryter förtrollningen.”

Claes Wahlin, Aftonbladet

“Livsvisdom och undergång i avskalad barockklädnad
I sitt första samarbete går Stockholms barockensemble och Håkan Mayer med djupaste seriositet in i ett aktuellt tema och utforskar det ända ner i dess mörka botten: rädslan för Den Andre i terrorns tidevarv, skildrat hos 1500-talstänkaren Nostradamus och i Johann Christoph Bachs episka Cassandra-kantat. Tankarna går osökt till den dystopiska Rameauoperan Zoroastre, som sågs på Drottningholm i somras.

I centrum för Moderna dansteaterns föreställning står Lena Susanne Norins sierska och förmedlar livsvisdom med en underbar röst, mättad med glansfullt Rembrandt-mörker. De två dansarna i Siarna är på barockvis helt beroende av samspelet med musikerna, som formerar sig i halvcirkel i salens bakkant med sångerskan i centrum – men i uttrycket möter de framtiden.

Med klirrande fingercymbaler ackompanjeras dansarnas entré i Backmanns Stjärnälskaren – en mörk mansgestalt, släpande på ett stumt kvinnorov. Två kantiga, plågade gestalter som försöker tvinga fram en skugga av liv ur varandra, medan orkesterns stråkar viner av flyglarm och Piazzollafärgade ångestsynkoper. Ett utbrott av barockscat ger ett drag av hysteri åt profetians malande hot om “den grymme, svarte bödelns” blodsutgjutelser från Bysans och till Granada. Det rasslar av vindsus, hoppet om fred mynnar ut i en folkviseslinga som följer de mörka silhuetterna bort. Kantaten Cassandra som följer efter pausen är en barockfresk av episka mått. Här föreställer den makalösa Norin den trojanska prinsessan Cassandra som med fasa ser förödelsen när imperier förintar varandra. Bachsonen Johann Christophs sirligt rapsodiska berättelse ger avtryck i dansarduons ömsinta famntag och stiliserade steg.

Svarta paraplyer är både värjor och skydd mot undergången, medan lysdioderna på sidorna mattas och flammar i ett eko av skeppsbranden utanför Troja. Maria Lindahl tolkar berättelsen åt oss innan hon återgår till att låta violinen snyfta över Hectors död, med dansarna frusna i en orörlig pose. Helt lättfattlig är nu Cassandras långa berättelse inte – detta avskalat exklusiva koncept skulle vinna på något så banalt som en moln-char, lite ironisk distans åt undergångsstämningarna. Men den här utsökta föreställningen förtjänar absolut att utvecklas och exponeras på Drottningholm såväl som på andra scener.”
Sofia Nyblom, Svenska Dagbladet